Har tänkt på en sak idag. Det finns fan sociala problem bland oss. Exempel 1: Folk som inte fattar ens humor. Följt av en awkward silence eller frågetecken i folks ansikten som tänker: Vafan, är hon helt dum i huvudet?! Det händer väldigt ofta att folk inte fattar min humor fullt ut och jag kan erkänna att jag kan gå lite för långt ibland om man inte vet att jag just driver. Därför har man fått förklara sig x antal gånger dagen efter, typ: Jag menade inte så.. Det värsta är när folk inte tror på en och tror man hittar på ursäkter.
Jag har pga. (och tror att alla har det) olika humor med olika personer. Är jag med äldre skämtar jag och beter mig mer på ett moget sätt. När jag är med mina närmaste vänner kan min humor kanske gå åt det lite snuskiga eller mest random hållet ibland... Men min favorithumor är fan när folk kan skoja elakt med varandra (pranks eller facerapes är fina exempel) utan att någon tar illa upp. Det är ju kul för jag skulle ju aldrig kunna hålla på så med sina föräldrar t.ex. Då skulle jag vara hemlös............... höhö