Har haft en trevlig helg med utgång och lördagsmys! Det var riktigt länge sen jag gick ut så det var kul. Men jag vet inte vad det är med mig på sistone. Börjar tänka på hur Hampus (min hund) var som liten och blir ganska ledsen för stunden när jag ser hur trött han blivit. Han är 11 år, en hund som han lever i 12 år. Förut blev han jätteglad varenda gång när man kom hem och gjorde allt för att få uppmärksamhet. Nu ligger han där på golvet och viftar på svansen men med glimten i ögat fortfarande. Jag vill inte ens veta hur livet skulle se ut, utan honom. Det kanske låter konstigt, men jag skulle seriöst dö för honom. Jag skulle hoppa framför en buss för honom, vadsomhelst. Han är verkligen en i familjen och jag älskar honom av hela mitt hjärta ända sen den där sommardagen för 11 år sen vid Humlegården. Hela familjen satt på ett café och väntade på att bara få gå till uppfödaren och åka hem med en av de sötaste valparna vi någonsin sett. Jag kommer ännu ihåg hur vi valde just honom. Det var första gången vi fick se valparna och helt plötsligt säger mamma och pappa att jag ska välja en. Alla valparna rör sig runt golvet. Men helt plötsligt ser jag hur en valp försöker krypa under en garderob. Fastän han är för stor så försöker han. Så jag pekar på honom och uppfödaren som hade tänkt behålla just honom blir besviken och säger att det är hennes speciella lilla valp. Men blir glad för att hon också vet att han kommer till ett bra ställe. Vi skulle fått ta hem honom när han var 8 veckor, men blod hade upptäckts i någon valps avföring så vi fick vänta en vecka till. Då fick han åka hem i en bananlåda, nu väger han nästan mer än mig. Det första han gör när vi släpper ut honom i hallen är att gå in i väggen, så typiskt honom! Så klumpig, men ack så charmig! En valp kräver mycket och är tvungen att se tills hela tiden. Så han fick sova i min syster Pias sovrum, och gud vad jag ville sova där varenda natt. Men det fick jag inte för henne av någon anledning, ledsen blev jag iaf men inte för att hon brydde sig. 

Jag har aldrig mött en hund som Hampus och det är många av mina kompisar som nog håller med. Han har den där speciella blicken och humöret. Nej nu kan jag inte skriva mer... Godnatt!

 

Vi höll på att renovera vardagsrummet och skulle slänga pappas gamla fåtölj även fast han inte ville. Gissa vem som hoppar upp i den som hans försvarare och ger den klassiska "jag har inte gjort något" minen om inte Hampus. Jag älskar dig underbara hund. Det finns ingen annan som dig.